warging

Minns ju för ett år sedan ni vi firade mammas 50 årsdag...saknar från den gången.

Visst mamma vart sur på alla för att hon vart lurad av alla oss barn o hennes man ,men sen efter 1-2 timmar så slappnade hon av och var så tacksam och GLAD!

Menar inte att mamma inte vart glad och tacksam igår...mer att mamma är inte samma som innan 16 december 2010, då allting förändrades.

Mamma fick en allvarlig hjärnblödning.

Kommer ALDRIG glömma den dagen då det hände ;(.

På måndagen den 13 dec vart jag inlagd på Akademiska i Uppsala av. 50F inför en hjärtoperation.

Opererades den 14 dec.

Har levt med blåsljud på hjärtat i alla år.Medfött med andra ord.

Dom sa dagen innan operationen att det bara är 9mm öppet,så dom hade övervägt om det verkligen behövdes operation.

När jag väl var nersövd och dom skulle täppa igen så märkte dom att det var större öppning.

Från att vara 9mm från början till att det var 2cm!

Lite större skillnad!

Men allt gick bra, var lite omtumlad och trött.

På kvällen fick jag blodtrycksfall och kändes som marken försvann,susade i öronen och jag höll på att dö.

Min man vart rädd för mig för att jag såg verkligen ut som en spöke.

Sköterskor kom in och tog hand om mig.

Så LÄSKIGT!

Underbara läkare,sköterskor som tog hand om mig under vistelsen där :).

Hade lite ont efteråt och vart riktigt blå,så stablade lite och fick inte göra för stora rörelser.

Dag 3 efter operationen så vart det hemfärd efter ultraljud på hjärtat.

Kom hem på kvällen.

Barnen hade fått sova hos sin farmor och farfar i Strängnäs.

Dagen efter så messade jag min mamma om att jag var hemma nu och att hon kunde ringa ( hon har varit så fruktansvärt orolig för mig inför detta med hjärtat).

Fick inget svar.

Var så trött fort. så gick o la mig och sov i några timmar.

Sen när jag vaknade så tittade jag telefonen igen.

Inget svar.

Fick en känsla att jag gjort något, att mamma inte var glad på mig.

Försökte tänka igenom om det var något jag kan ha gjort,eller sagt...men helt blankt...ingenting!

Messade igen och frågade om allt var som det skulle...har för mig att jag frågade om hon var sur för något.

Men minns inte exakt.

Försökte tillslut ringa henne, inget svar.

Då jag väl slog och ringde mamma så kände jag en jobbig känsla i magen,fick ont i magen och kände att någonting inte stämde.

Något hade hänt!

Senare kom det där samtalet en aldrig vill få!

Mamma hade kollapsat runt tjugo över nio,halv tio tiden ute i Åkers styckebruk i hennes o hennes mans husvagn.

Hennes man fann henne liggandes livlös på magen.

Hon hade spytt bredvid.

Allt var framdukat och klart för frukost.

Efter ambulansen kommit och hämtat mamma så vart det illfart till Eskilstuna lassarett.

Sen efter det vart hon skickad i ambulans till Akademiska i Uppsala.

Det var väldigt allvarligt!

Fick ytligare ett samtal från bror min och då var det läkare som sagt att vi behövde komma för det var ALLVARLIGT!

Så jag o några syskon till,mormor,morbror och moster åkte dit.

Det VÄRSTA jag varit med om att sitta och vänta och få ställa in sig själv att mamma kanske inte alls klarar denna operation att hon kan dö p.g.a dom inre blödningarna!

Kändes som någon spelade SPRATT med en!

Var som att vara med i en film!

Som man satt o såg på hur andra grät och väntade,väntade.

Helt sjukt konstigt!

Är jätte tacksam att mamma klarade sig!

Tog 2v innan hon vaknade upp.

Första tiden kunde hon inte alls prata, hade track i halsen.

Allting spelar sig om och om i ens hjärna...svårt att blunda bort och gå vidare helt.

AS jobbigt!

Sedan att mamma är annorlunda idag känns jobbigt också.

Inte alls samma mamma,men ändå samma.... :S.

Svårt att förklara.

Mamma ser dåligt.På vänster öga är det mest bara mörkt o svart.

Hon vill operera ögat, så det kommer bli av så småningom.

*Håller tummarna*.

SAKNAR MAMMA! <3