warging -

Sen den dagen i december förra året känns det som allt raserade ... sen den dagen så funger inte allt som förut.

Är så TRÖTT på allting!

Tappat lusten, orken...motivationen över huvudtaget!

Känns som jag har ingenting att ge...inget att säga till om ingenting.

Blir inte bättre för man gråter för det minsta lilla...orkar inte ;(.

Önskar att allt var som förut ;(.

HATAR detta!

Efter mamma fick sin hjärnblödning har det varit så mycket tjafs hit och dit.

Orkar inte med det.

Sedan se hur låst mamma har blivit.

Mitt hjärta värker!!!

Skulle behöva styrka från någonstans.....orkar inte ÄRLIGT!

Försöker se stark ut utåt, men gråter inombords.

När skall detta bli bra och ta slut?

Måste man bråka jämt?

Märker mer och mer att man känner stor saknad :/.

Mamma lever, men känns ändå så långt bort :(.

Det har tagit hårt allting, mer än vad jag trodde, på det psykiska.

Ledsen i min ensamhet var och varanan dag...känns som jag tappat hoppet lite.

Som all inspiration och glädje runnit bort.

Vill hitta tillbaka till glädjen igen utan att känna smärta.

Hur mycket jag än försöker att göra det så ramlar det alltid tillbaka till det jobbiga.

Hatar att inte kunna ens prata med mamma i telefonen p.g.a att man inte kan ringa hur som helst längre.

Allting skall vara inom alla möjliga ramar!!

Hon är som fångade i sin egen kropp!!

Tycker synd om henne :/.

Så skönt att höra om att hon sagt:

När jag blir frisk...då..då jävlar!

Är lika trött som mamma på allting.

Allt tjaffs runt omkring henne,om henne osv.

Livet är så SJUKT orättvist ;(.

Blir så LESS på allt !

Rekomenderar!! :)

Spännande,pirrigt som bara den.

Okej ALLA är inte bra...men kul ändå!