Saknar mamma
Märker mer och mer att man känner stor saknad :/.
Mamma lever, men känns ändå så långt bort :(.
Det har tagit hårt allting, mer än vad jag trodde, på det psykiska.
Ledsen i min ensamhet var och varanan dag...känns som jag tappat hoppet lite.
Som all inspiration och glädje runnit bort.
Vill hitta tillbaka till glädjen igen utan att känna smärta.
Hur mycket jag än försöker att göra det så ramlar det alltid tillbaka till det jobbiga.
Hatar att inte kunna ens prata med mamma i telefonen p.g.a att man inte kan ringa hur som helst längre.
Allting skall vara inom alla möjliga ramar!!
Hon är som fångade i sin egen kropp!!
Tycker synd om henne :/.
Så skönt att höra om att hon sagt:
När jag blir frisk...då..då jävlar!
Är lika trött som mamma på allting.
Allt tjaffs runt omkring henne,om henne osv.
Livet är så SJUKT orättvist ;(.
Blir så LESS på allt !
Kommentarer
Trackback
