Vill bort härifrån!
Sen den dagen i december förra året känns det som allt raserade ... sen den dagen så funger inte allt som förut.
Är så TRÖTT på allting!
Tappat lusten, orken...motivationen över huvudtaget!
Känns som jag har ingenting att ge...inget att säga till om ingenting.
Blir inte bättre för man gråter för det minsta lilla...orkar inte ;(.
Önskar att allt var som förut ;(.
HATAR detta!
Efter mamma fick sin hjärnblödning har det varit så mycket tjafs hit och dit.
Orkar inte med det.
Sedan se hur låst mamma har blivit.
Mitt hjärta värker!!!
Skulle behöva styrka från någonstans.....orkar inte ÄRLIGT!
Försöker se stark ut utåt, men gråter inombords.
När skall detta bli bra och ta slut?
Måste man bråka jämt?
Kommentarer
Trackback
